Avrättningsplatser | Gränsland, Mellanrum, Avgrunder,
15254
home,page,page-id-15254,page-template,page-template-full_width,page-template-full_width-php,ajax_fade,page_not_loaded,,vertical_menu_enabled,qode-title-hidden,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-8.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

GRÄNSLAND, MELLANRUM, AVGRUNDER,

 

För bara några generationer sedan avrättades människor inför publik i Sverige.  Avrättningar skedde inte bara i städerna utan i hela landet, där brottet begåtts skulle även ”rättningen” ske. Idén om att det offentliga dödsstraffet avskräckte människor från att begå brott var djupt rotad, och både barn och unga skulle vara en del av publiken för att lära sig vad som kunde ske om man inte följde lagen och de sociala normerna. Det humana och rättssäkra samhälle vi har idag i Sverige har inte alltid varit en självklarhet.

 

Mellan år 1800 – 1864 avrättades 644 personer offentligt i Sverige, vilket var nästan en i månaden. På 1700-talet var det långt många fler.

 

Sveriges Fängelsemuseum har tillsammans med Region Gävleborg engagerat allmänheten i länet för att identifiera och utforska tidigare avrättningsplatser i Gävleborg. Det är en historisk omständighet som nästan osynliggjorts i Sverige och många av platserna står obemärkta och bortglömda, trots de övergrepp som skett på platsen.

 

Med utgångspunkt i dessa närstudier kommer vi i projektet ”Gränsland, mellanrum, avgrunder,” att arbeta med samtidskonst, museiprogram och visningar på ett urval av de tidigare avrättningsplatserna i Gävleborgs län. Vi vill också sätta platserna i relation till dödsstraffets fortsatta verkningar runt om i världen och titta på hur dessa tematiskt kringskurna rum kan förenas med andra platser i fråga om makt, förtryck och brott mot allas lika rätt i vår samtid.

 

MER OM PROJEKTET

Projektets mål är att lyfta 9-10 avrättningsplatser och minst 5 av dessa med platsspecifik samtidskonstinstallation.  På dessa platser vill vi sedan arbeta med pedagogiska program, där vi bjuder in människor som kan ge olika perspektiv på platsen. Vi har även som målsättning att medverka till att åtminstone ett minnesmärke placeras på någon av avrättningsplatserna vid projektets slut. Projektet kommer att avslutas med en summerande utställning på Sveriges Fängelsemuseum och dokumenteras i bokform. Projektet avslutas dec 2017.

 

Projektet ska hela tiden ske i samarbete med lokalbefolkningen. Platserna och platsernas historia är deras närmiljö och en god kommunikation är därför viktig. Vi kommer under projektets gång bygga upp referensgrupper av intresserade personer i olika delar av länet.

 

Projektet genomförs med bidrag från Postkodlotteriets KulturStiftelse. Gå gärna in på KulturStiftelsens projektblog och läs mer!

VARFÖR HETER PROJEKTET "GRÄNSLAND, MELLANRUM, AVGRUNDER,"?

Det är ofta vid gränser som vi hittar tidigare avrättningsplatser. Gamla sockengränser som markerades med stenrösen och kallades ”råskillnader” eller ”rågångar”. Dessa gränsland var som ett ingenmansland och ett mellanrum, en plats dit det oönskade förpassades. Det låg en bit bort från byn och vardagen, i utkanten av livet. I folktron fastnade osaliga andar i detta mellanrum, därför begravdes både självspillingar och avrättade där.

 

Gränsen är mellanrummet mellan två eller tre socknar. En plats som vägen mellan två bygder passerade och dit många kunde ta sig.

 

Det äldsta ordet för avrättningsplats är troligtvis stupa. Därifrån kommer ”ättestupa”, men också ”stupstocken” som användes vid halshuggning. När vi snubblar och faller brukar vi säga att vi stupar. På avrättningsplatsen stupade den dödsdömde rakt ner i avgrunden.

 

Kan vi identifiera liknande gränser, mellanrum och avgrunder idag? På vilka sätt är dessa rum, avrättningsplatserna och dödsstraffet, förenade med föreställningar om identitet, klass, etnicitet, sexualitet och kön? Hur kan vi utmana gränser som tycks skära igenom det medmänskliga, som utgör grunden för sociala positioner och en tillvaro innanför eller utanför olika gemenskaper?

SAMARBETSPARTNERS

Vi är övertygade om att lyhörda samarbeten är en förutsättning för projektet. Vi ser givna samarbetsparter i de regionala museerna, arkiven och kommunerna i länet. Att de tidigare avrättningsplatserna ofta ligger belägna vid gränser bjuder också in till mer gränsöverskridande samarbeten och interregionala erfarenhetsutbyten med kringliggande län. Vill ni bli en av våra samarbetspartners, hör av er! Vi är öppna för förslag!

 

Just nu samarbetar vi med:

Kulturutveckling region Gävleborg

Konstnär Nina Svensson

IDKA

Landskapsarkeologerna

Amnestys aktionsgrupp mot dödsstraffet

Vuxenskolan

SVERIGES FÄNGELSEMUSEUM

Sveriges Fängelsemuseum är ägare till projektet ”Gränsland, mellanrum, avgrunder,”. Vi arbetar för att med ett historiskt perspektiv skapa plattformar för reflektioner om vår samtid och vår gemensamma värdegrund. Vi inriktar oss på samhällets mörkare sidor, dess maktstrukturer och människans tillkortakommanden. Sveriges Fängelsemuseum drivs av en ideell förening och finns i Gävle. Vi ansvarar för Kriminalvårdens historiska samlingar och har två fasta utställningar i ett slottshäkte från 1732 och ett cellfängelse från 1847.

Läs mer om Sveriges Fängelsemuseum

 

Att hålla sig innanför murarna medför dock begränsningar när vi diskuterar och problematiserar den historiska formuleringen ”Enom till straff, androm till skräck och varnagel”. Slottshäktet var ett länshäkte där personer satt inlåst i väntan på dom. Väntan kunde bli lång, speciellt vid en dödsdom, då domen först skulle godkännas av kungliga hovrätten innan den fick träda i kraft. Den dödsdömda skulle även förberedas av en präst inför avrättningen. Straffet skulle sedan utdelas i den bygd där brottet begåtts, andra till skräck och varnagel.