Avrättningsplatser | AOD
16189
page-template-default,page,page-id-16189,ajax_fade,page_not_loaded,,vertical_menu_enabled,qode-title-hidden,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-8.0,wpb-js-composer js-comp-ver-5.0.1,vc_responsive

AOD

 

2017 | Handsömnad och korsstygn på linneduk (del av process)

 

Med verket AOD har Erik Rask arbetat med en släktrelaterad minnesförlust av en platsspecifik händelse. Här har han närmat sig det bortglömda eller förträngda och undersökt hur en fortsatt amnesi kan undvikas. Valet att utföra gestaltningen i icke beständiga material är medvetet och en del av verket då nedbrytningen av materialen kan säga något om hur minnen riskerar att blekna över tid. I sitt verk för Erik Rask fram en marginaliserad och nedtystad historia i ljuset, varpå han låter en symbolisk minnesförlust utspela sig genom de textila broderiernas sönderfall under den tid installationen finns placerad på den tidigare avrättningsplatsen. Därefter ämnar han att samla in resterna av dessa textilier för att med en konservators kunnande hejda nedbrytningen och bevara minnet för eftervärlden. Genom verket kommer en kvinnas levnadsöde, som tills nyligen endast existerat som en svåråtkomlig arkivhandling, bli tillgängligt för fler och förhoppningsvis leva kvar immateriellt i publikens minne och som ytterligare en arkivhandling tillkommen 200 år senare.

 

Verket som består av ett flertal broderier utförda i rött märkgarn på vitt linne, utgörs av texter vilka är baserade på de vittnesmål och det domslut som ledde till att konstnärens anmoder Anna Olsdotter avrättades på denna plats år 1820. Broderierna är placerade på och omkring avrättningsplatsen med centrum vid den flata stenhäll som var den plats på vilken hennes kropp brändes efter halshuggningen. Texterna, som är broderade med det typsnitt som Annas barnbarnsbarn broderade sina märkdukar med ett halvsekel senare, beskriver de svåra förhållanden under vilka hon levde med sina barn, sin man och sin svärfar. Domslutet väcker frågor och kan tolkas som att Anna, efter att först ha nekat, tar på sig hela skulden för att rädda sina barns framtid. Erik Rask vill genom detta verk lyfta fram henne, utan vars offer han sannolikt inte skulle funnits till, och uppmärksamma den orättvisa som hennes tveksamma rättsprocess och dödsdom utgjorde. Texterna kan ge en förståelse för eller en förklaring till varför hon handlade som hon gjorde, varför hon erkände sig skyldig och tog på sig straffet i en rättegång som förmodligen skulle ha fått ett annat utslag om den hade ägt rum idag.

 

Valet av teknik har, utöver ovan nämnda skäl, även en konsthistorisk referens i adelsdamen Mätta Charlotta Focks broderade verk ”Klagoskrift” från 1805 (NM.0080782), i vilken hon i avsaknad av andra möjligheter att skriva ner sin överklagan gällande sin dödsdom broderade in denna med korsstygn på tyglappar. Efter utställningstidens gång kommer broderierna ha påverkas av platsen, väder och vind, varefter den patina och de spår av nedbrytning de kommer uppvisa kommer vara en del av broderiets historia (såsom de fläckar och det slitage som finns att skåda i Mätta Charlotta Focks broderi är en del av det verkets historia). Anna och Mätta, två kvinnor av olika klass men under samma patriarkala maktsystem, dömdes båda till döden och avrättades mot sitt nekande efter tveksamma rättegångar i början av 1800-talet.

 

Gestaltningen finns att ta del av under 2017 på Hedesunda/Östervåla avrättningsplats. LÄS MER OM PLATSEN HÄR

 

OM KONSTNÄREN

I sin konstnärliga praktik återkommer Erik Rask (f. 1981 i Gävle) till kritiska läsningar av vår samtids betydelser ifråga om politiska, ekonomiska och sociala ordningar. En läsning som ofta gestaltar sig i målningar av öde stadsvyer, våldsamma bränder, populärkulturella referenser och övergivna grävmaskiner. Erik Rask har studerat vid Konstskolan i Gävle samt oljemåleri vid Lu Xun Academy of Fine Art i Shenyang men har också en kompletterande examen i kulturvård från Göteborgs universitet