Avrättningsplatser | Dödsstraffet
15504
page-template-default,page,page-id-15504,ajax_fade,page_not_loaded,,vertical_menu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-8.0,wpb-js-composer js-comp-ver-5.0.1,vc_responsive

DÖDSSTRAFFET

 

Fram till 1876 var avrättningar offentliga i Sverige och utfördes ofta på en höjd vid en korsväg eller stor genomfartsled. Det skulle vara lätt för människor att ta sig dit och beskåda det som skedde. Mellan 1600-talet och fram till den sista avrättningen i Sverige 1910 avrättades ohyggligt många människor. Bara mellan 1800 och 1867 avrättades 644 människor, vilket blir ungefär en person i månaden. Under 1700-talet var det långt många fler. En dödsdömd skulle avrättas i sin egen hembygd. Avrättningen skedde efter 1734 främst genom halshuggning med bila varefter kroppen antingen brändes – om det handlade om en kvinna- eller grävdes ner på avrättningsplatsen – om det var en man. Hade brottet varit mord kunde den dömda mannen även få påföljden stegling, vilket innebar att kroppen styckades upp och lades på högt uppsatta hjul på avrättningsplatsen. Där kunde kroppen sedan få ligga under mycket lång tid, androm till skräck och varnagel.

 

En avrättning var troligtvis lika viktig att bevista som kyrkan en söndag. Barn, drängar och pigor skulle stå närmast schavotten för att lära sig vad som kunde hända om man inte följde lagen. Att avrättningen var en folkfest, som det ofta sägs, ifrågasätter vi. I upptecknade minnen kan vi däremot läsa om folk som svimmar och sorl av fasa. En person berättade att händelsen ” var den ruskigaste jag varit med om. Hade jag ej haft de nerver och natur jag har, hade jag aldrig stoppat”.

 

I Sverige avskaffades dödsstraffet år 1921. Men som världsmedborgare vore det en riskfylld lögn att göra avrättningen till en historisk omständighet, någonting som vi idag skulle kunna svära oss fria ifrån. Om vi betraktar vår omvärld utan att dra gränsen där Sverige antas sluta ser vi hur mänskliga fri- och rättigheter hotas och hur statligt våld och dödsstraff ligger väldigt nära. Många av de personer som kommer till Sverige nu och som blir nya svenskar, har flytt från länder där dödsstraffet fortfarande används.  Vissa av dem har familj och släkt som avrättats. Vissa av dem har flytt en dödsdom. Vissa av dem har sett offentliga avrättningar. Vilka spår sätter detta i en människa? Hur många generationer tar det innan såren läks?

 

I projektet samarbetar vi med Amnestys aktionsgrupp mot dödsstraffet. Läs mer om dödsstraffet idag på deras hemsida: Amnesty