Avrättningsplatser | dödsstraffet
16572
page-template-default,page,page-id-16572,ajax_fade,page_not_loaded,,vertical_menu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-8.0,wpb-js-composer js-comp-ver-5.0.1,vc_responsive

DÖDSSTRAFFET

 

År 1877 beslutade Sveriges Riksdag att avrättningar inte längre skulle vara offentliga utan ske innanför fängelsemurarna. Tidigare hade alla avrättningar skett inför publik enligt ordalydelsen ”enom till straff, androm till skräck och varnagel”.

 

off

DEN OFFENTLIGA AVRÄTTNINGEN

 

En dödsdömd skulle fram till år 1877 avrättas i den socken där brottet hade skett. Avrättningen skedde främst genom halshuggning. Mellan 1600-talet och fram till den sista avrättningen i Sverige 1910 avrättades ohyggligt många människor. I Gävleborgs län skedde den sista offentliga halshuggningen 1859 på Valbo sockens avrättningsplats.

 

Bild: Framsida av skillingtryck om mördaren Pehr Victor Göthes avrättning. Beskuren. 

STRUENSEE

ANDROM TILL SKRÄCK OCH VARNAGEL

 

En offentlig avrättning var troligtvis lika viktig att bevista som kyrkan en söndag. Barn, drängar och pigor skulle stå närmast schavotten för att lära sig vad som kunde hända om man inte följde lagen. I upptecknade minnen kan vi läsa om folk som svimmar och sorl av fasa. En person berättade att händelsen ”var den ruskigaste jag varit med om. Hade jag ej haft de nerver och natur jag har, hade jag aldrig stoppat”.

 

Bild: Public execution of Strunsee on 28 april 1772. Beskuren.

karta

GRÄNSLANDET

 

De offentliga avrättningarna ägde rum på socknens ”galgbacke” eller ”afrättsplats”. Dessa låg ofta på en allmänning i gränslandet vid eller på en sockengräns och brukades av flera socknar. De låg även ofta vid en stor genomfartsled så att det skulle vara lätt för många människor att ta sig dit och beskåda det som skedde.

 

Bild: Karta över skogs socken år 1700 med Stråtjära avrättningsplats utmarkerad. Beskuren bild. Tagen från Historiska kartor, Lantmäteriet.

konstruktionsritning

BRÄNNAS PÅ BÅL

 

Att brännas på bål efter halshuggningen var ett förstärkt dödsstraff för personer av kvinnligt kön och tidelagare. Barnamord och trolldom var de vanligaste anledningarna till varför kvinnor dömdes till att brännas på bål. Vid en bålbränning lämnades vanligtvis kroppen kvar på schavotten som fyllts med ris och sedan tändes på. År 1820 skedde sista bålbränningen i Gävleborgs län, och straffet togs slutligen ur lagen 1841.

 

Bild: Konstruktionsritning till ett bål i Västerbotten för en kvinna dömd för barnamord, 1839. Beskuren bild.

stegling

STEGLING

 

Stegling var ett förstärkt dödsstraff för personer med manligt kön. Vid en stegling höggs först högra handen av och därefter huvudet. Dessa spikades upp på en stegel. Om personen var dömd till ”att sättas på fem stegel” innebar det att kroppen styckades och delarna lades på fyra steglar med hjul längs upp. Var personen enbart dömd till stegling, lades istället hela kroppen efter halshuggningen upp på ett hjul. Steglarna med kroppsdelarna fick sedan stå kvar på avrättningsplatsen. Den sista steglingen i Gävleborgs län skedde 1834.

 

Bild: J.F. Struensee och  E. Brandt steglade 28 April 1772 i Danmark. Okänd konstnär. Beskuren bild.

IMG_0835

AVSKAFFANDET AV DÖDSSTRAFFET

 

Idén om att dödsstraff avskräckte människor från att begå brott var djupt rotad och det tog nästan 150 år av kamp innan dödsstraffet togs bort i Sverige. Cesare Beccarias bok ”Om brott och straff” som översattes till svenska år 1770 fick stor betydelse för diskussionerna. I den argumenterar författaren för att dödsstraffet borde avskaffas då straffet varken är nyttigt för samhällsordningen eller verksamt som avskräckningsmetod.  I Sverige avskaffades dödsstraffet fredstid år 1921.

 

Bild: Titelsida från boken ”Avhandling om brott och straff”, 1770. Beskuren bild. 

MEN…

 

Som världsmedborgare vore det en riskfylld lögn att göra avrättningen till en historisk omständighet, någonting som vi idag skulle kunna svära oss fria ifrån. Om vi betraktar vår omvärld utan att dra gränsen där Sverige antas sluta ser vi hur mänskliga fri- och rättigheter hotas och hur statligt våld och dödsstraff ligger väldigt nära. Många av de personer som kommer till Sverige nu och som blir nya svenskar, har flytt från länder där dödsstraffet fortfarande används.  Vissa av dem har familj och släkt som avrättats. Vissa av dem har flytt en dödsdom. Vissa av dem har sett offentliga avrättningar. Vilka spår sätter detta i en människa? Hur många generationer tar det innan såren läks?