Avrättningsplatser | metalldetektering
16679
page-template-default,page,page-id-16679,ajax_fade,page_not_loaded,,vertical_menu_enabled,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-8.0,wpb-js-composer js-comp-ver-5.0.1,vc_responsive

METALLDETEKTERING PÅ AVRÄTTNINGSPLATSER

 

Var stod publiken? Var ställdes hästarna och vagnarna? En avrättningsplats var inte bara ett ställe där en person blev avrättad och nedgrävd, utan där fanns även under ett antal tillfällen stora mängder av åskådare. Om vi ser på läktaren i en idrottsarena efter en match så vet vi hur mycket skräp och borttappade saker åskådare kan lämna efter sig. Kan det ha sett likadant ut efter en avrättning och kan vi genom detta utröna var publiken stod och således begränsa avrättningsplatsens område? För att undersöka detta anlitade vi Frédéric Elfver, doktorand i arkeologi och kulturarvskonsult med inriktning på metalldetektor. Tillsammans med Landskapsarkeolog Ola Nilsson från Hudiksvall tillbringade han några dagar på våra valda avrättningsplatser under en gassande vårsol.

 

Då det visade sig att Häxmyran i Ovanåker stod under vatten så blev det istället fem platser som undersöktes under dagarna: Hedesunda/Östervåla avrättningsplats, avrättningsplatsen vid Trekanten, Ovansjö avrättningsplats, Sorga galgbacke samt avrättningsplatsen vid Norrbo bro.

 

Genom att gå i mönster arbetade sig Frédéric Elfver metodiskt genom platserna. Där metalldetektorn gav utslag undersökte han försiktigt det översta jordlagret för att se om föremålet gick att hitta. I de fall då föremålet inte visade sig vara 1900-tals skräp i form att metallburkar eller kapsyler så lade han föremålet i en liten påse och markerade ut platsen med en gul flagga. Ola Nilsson gick sedan efter och markerade ut platsen med koordinater samt tog hand om föremålet.

 

Förutom att ta reda på var publiken stod hade vi även förhoppningar om att vi med hjälp av metalldetektorn skulle finna föremål som spikar efter konstruktioner. I våra vildaste drömmar kanske till och med en stegelspik. Enligt tradition så togs inte konstruktioner som använts för avrättningen bort från platsen, utan den fick ruttna bort där den stod. Att ta saker från en avrättningsplats var straffbart och även oerhört skamligt, men samtidigt åtråvärt då föremål smidda från exempelvis stegelspikar var fyllda av kraft enligt folktron.

 

Inga stora stegelspikar hittades, men väl mynt från 1700-talet, små spikar, hästskor, knivblad och knappar med mera. Föremål som visar att människor rört sig på platserna under de tider då avrättningarna ska ha ägt rum, men om de har med själva avrättningarna att göra kan vi inte veta. Alla föremål som hittades kommer att ritas in på kartor och tillsammans med ytterligare information och kartor i lager så kommer fynden analyseras i ett sammanhang och kanske ge ett mönster.

 

Överlag så hittade Frédéric Elfver mer skräp än historiska föremål under dagarna. Skogarna som ligger nära bebyggelse har tydligen under 1900-talet använts som allmänna soptippar, dit drogs de gamla trasiga cyklarna och där slängdes aluminiumburkarna. På vissa platser låg metallskräpet så tätt att metalldetektorn behövde kalibreras för att inte ta upp alla signaler, vilket såklart kan påverka resultatet.

 

Så här avslutningsvis vill vi påminna om att det är olagligt att använda en metalldetektor utan tillstånd från Länsstyrelsen och att använda metalldetektor på fornlämningar som avrättningsplatser är endast tillåtet för arkeologer.