Avrättningsplatser | sektionen
15972
page-template-default,page,page-id-15972,ajax_fade,page_not_loaded,,vertical_menu_enabled,qode-title-hidden,side_area_uncovered_from_content,qode-theme-ver-8.0,wpb-js-composer js-comp-ver-5.0.1,vc_responsive

SEKTIONEN

2016- |Installation i betsad gran och metall (del av social och performativ process)

 

”Låt han dö! Låt han dö!”*

 

Ropen skallar över någon öppen plan. I skydd av läktarens hop av kroppar och gemenskapens kör av röster riskerar vi också att bara sköljas med i vågen av smädelser. I sammanhanget, där en tongivande fraktion förskjuter normer och en sällsam ordning höljer sig över det ansvar som den egna rösten annars är förenad med, kanske vi även kan blunda för betydelsen av våra nidramsor? Andra tystnar, viker undan med blicken eller gömmer sig i en skenbar neutralitet. Men säkert är vi få som går mot strömmen och faktiskt säger ifrån.

 

I projektet Gränsland, Mellanrum, Avgrunder, har Nina Svensson närmat sig höjder, sänkor, träd och stenar för att – tillsammans med allmänhet och studiecirkeldeltagare i länet, hembygdsföreningar, arkeologer och markägare – identifiera och utforska tidigare scener för avrättningar i Gävleborgs landskap. Och med konstverket Sektionen bjuder hon in till en fortsatt reflektion kring åskådarens roll i dessa historiska sammanhang. Gestaltad som en läktarsektion kan installationen bidra till en subtil förskjutning som ger en antydan om hur olika rum i naturen har tjänat sina politiska syften och utnyttjats som scenografi i verkställandet av oåterkalleliga domslut.

 

Vilka blickar har en gång i tiden deltagit i de straff som har utspelat sig på dessa platser? Hur kan vi förhålla oss till och läsa dessa historiskt kringskurna rum idag? Skiljer sig dåtidens läktarkulturer, ifråga om maktordningar, social kontroll och acceptans, från de gemenskaper som vi ingår i som åskådare i vår samtid? Här vill verket undvika det platsspecifika. Det vill inte begränsa sig till historiskt förankrade perspektiv. I sin flyttbara och föränderliga form riktar verket istället in sig på de strukturer som är att förena med såväl historiska som samtida läktarkulturer och griper tag i frågor som kretsar kring blickens och betraktandets betydelser i olika sammanhang.

 

* Det inledande citatet refererar till den retorik som kom att prägla en allsvensk fotbollsmatch mellan AIK och Hammarby 2015.

 

OM KONSTNÄREN

Nina Svensson (f. 1968, uppvuxen i Timrå) är utbildad vid Konsthögskolan i Umeå. I sin konstnärliga praktik intresserar hon sig för sociala processer där lyhörda och observanta förhandlingar kan synliggöra hur olika former av kapital och äganden fördelas och värderas i vår omvärld.

Sektionen av Nina Svensson, i naturen år 2017
workshop, avbarkning av grenar. Sektionen av Nina Svensson

Sektion nr 1, 2 och 3 etc. | Aforismer och avbarkning av grenar.

 

Under en rad tillfällen, s.k. sektioner, har konstnären Nina Svensson bjudit in till en fördjupande lärandeprocess med utgångspunkt i sin läktarkonstruktion. Dessa sektioner utgjordes av täljargillen där kärnfullt formulerade betraktelser och reflektioner kring olika läktarkulturer brändes in med glödpennor i de för tillfället samlade grenarna.

 

Täljandet, som handling snarare än som hantverkskicklighet, fick också en funktion av att göra en gemenskap varifrån vi kunde skala bort lager av tid och göra betraktelser tillsammans. Vad väljer vi att minnas och vad döljer sig i vår kollektiva glömska? Här blev handens rörelse en drivande faktor i ett reflekterande samtal kring makt, internaliserade blickar, handling och passivitet, banal ondska och läktarkulturer. Hur vi ingår i dessa kulturer och hur svårt det kan vara att göra uppror och bryta mot det normativa och socialt accepterade som läktarkulturen förespråkar.